Ansökan om skyddsjakt på skarv avslagen

Jag har även i år lämnat in en ansökan om skyddsjakt på skarv i samband med smoltutsättningen den 16 juni. Avslaget kom samma dag med posten.

Motiveringen som länsstyrelsen lämnar är att skarven bedöms ha gynnsam bevarandestatus och att arten minskat både i Västernorrland som i Sverige som helhet. Vidare anför man att det först måste utredas om det finns någon annan lämplig lösning än skyddsjakt. Dokumentation ska finnas som antingen beskriver uppstådd allvarlig skada t.ex genom fiskejournaler eller att risk för allvarlig skada föreligger. Länsstyrelsen ser dock att risk för allvarlig skada föreligger med det antal skarvar som födosöker inom den begränsade ytan som älven utgör men att skyddsjakt i dagsläget inte bedöms påverka skarvpopulationens storlek i någon avgörande grad varför andra metoder bör undersökas.

I morse den 20 juni var jag ute på zon 1 och tittade ned mot zon 2 där utsättningen av smolt gjordes i torsdags och räknade lätt till över 100 skarvar som flög och fiskade i utsättningsområdet. Att smolten är kvar i utsättningsområdet ser man på det stora antalet måsar och tärnor som cirkulerar över vattnet  och som varit där ända sedan utsättningen.Eftersom en skarv äter ca ett halvt kg fisk om dagen så kan var och en som är räknekunnig ungefär uppskatta mängden fisk de sätter i sig. Sen vet vi att skarven inte bara finns på zon 2 utan den finns i hela den 3 km långa älvsträckan samt i älvens närområde och då pratar vi om många hundratals skarvar.

Att inte få bedriva skyddsjakt under en vecka i samband med smoltutsättningen innebär troligen att ett stort antal laxar och örings-ungar blir skarvmat innan de når havet vilket menligt påverkar sportfisket, en näring som vår kommun sagt sig vilja prioritera. För tydlighetens skull vill jag påpeka att skyddsjakten inte innebär att man skjuter ett stort antal fåglar utan den skall bedrivas i avskräckande syfte.